Två uppifrån och ner-projekt har jag påbörjat. En kofta till mig själv och en tröja till lilla A. Eftersom jag missat ett knapphål och måste repa upp några varv ligger min egen kofta vilande just nu. Plus att lilla A saknar en bra tröja att ha under overallen nu när höstkylan kommit, så prio ett är att få färdigt hennes tröja.
Jag stickar i Lucca Fino, och tröjan blir underbart tunn och mjuk. Jag konstaterar dock att det inte är en bra idé att sticka med två barn klättrandes i famnen. Idag hittade jag två tappade maskor... men, men. Perfektionisten i mig känner sig anarkistisk och skiter i det!
1 kommentar:
Fram för mer anarkistiskt stickning! ;-)
(eller får du citera Karin Larsson och hävda att "handen ska synas")
Fin ser den hur som helst ut att bli, med eller utan tappade maskor!
Skicka en kommentar